Ibland undrar jag om jag jagar upp mig över småsaker



På bussen idag satt jag och läste en bok och hade en allmänt trevlig hemresa då jag ungefär 5 stationer innan min station av någon anledning tittar upp i taket och inser att jag inte har någon stoppknapp ovanför mig, inte bredvid mig eller framför mig heller. Den närmaste knapparna sitter antingen ovanför sätet bakom mig eller ovanför sätet på andra sidan. Jag börjar få lite ångest, vad gör jag nu? Antingen frågar jag personerna på respektive säte med knapp ifall de kan trycka åt mig, men båda två lyssnar på musik och då måste jag peta på dem och det är så omständigt, eller så får jag trycka på knappen själv men då måste jag ju liksom böja mig över dessa personer för att komma åt knapparna och det tror jag inte är särskilt uppskattat. Medan bussen lämnar den näst sista stationen är jag fortfarande i en djup diskussion med mig själv och plötsligt, som sänt från ovan, ser jag hur en hand sträcks upp i luften och riktar fingret mot stoppknappen och sekunden senare hörs det välbekanta, lungnande ljudet av bussens stopp-pling. Och jag kan andas ut.

På bussen idag satt jag och läste en bok och hade en allmänt trevlig hemresa då jag ungefär 5 stationer innan min station av någon anledning tittar upp i taket och inser att jag inte har någon stoppknapp ovanför mig, inte bredvid mig eller framför mig heller. Den närmaste knapparna sitter antingen ovanför sätet bakom mig eller ovanför sätet på andra sidan. Jag börjar få lite ångest, vad gör jag nu? Antingen frågar jag personerna på respektive säte med knapp ifall de kan trycka åt mig, men båda två lyssnar på musik och då måste jag peta på dem och det är så omständigt, eller så får jag trycka på knappen själv men då måste jag ju liksom böja mig över dessa personer för att komma åt knapparna och det tror jag inte är särskilt uppskattat. Medan bussen lämnar den näst sista stationen är jag fortfarande i en djup diskussion med mig själv och plötsligt, som sänt från ovan, ser jag hur en hand sträcks upp i luften och riktar fingret mot stoppknappen och sekunden senare hörs det välbekanta, lungnande ljudet av bussens stopp-pling. Och jag kan andas ut.
Kommentarer
Postat av: Johanna
det måste varit en alldeles extra spännande dag. kul för dig.
:p
2008-10-06 @ 22:09:45
Trackback