Idag fick jag ett sms från IQ-svar om att jag hade ett nytt meddelande som väntade. Jag klickade bort smset och tänkte att det väl med största sannolikhet var något pucko (läs: min mamma) som lämnat ett meddelande som låter ungefär såhär: *pssschhhbnrukjfk, KLICK*. Hur många gånger har jag inte ringt 222 för att höra det där bruset i telefonen och sedan stå där 50 miljarder kronor fattigare (alla vet att det kostar så mycket att ringa röstbrevlådan) men inte ett dugg gladare. Så därför tänkte jag denna gång som så många gånger tidigare totalt strunta i meddelandet. Men sen tog ändå min nyfikenhet över och jag ringde, och tur var väl det för det var trafikskolan som försökt få tag på mig. Jag hade lyckats missa min tid (hej då 600 kronor!) och nu ville de att jag skulle ringa. Så ringde gjorde jag (efter att jag ringt min pappa och väldigt upprört berättat att jag missat min tid, som om det vore hans fel) och förklarade stressat att jag kunde vara där om fem minuter om de bara kunde vänta. Jag kastade mig på tunnelbanan och när jag kastat mig av den vid rätt station rusade jag hela vägen till körskolan. Jag lovar att jag faktiskt kom dit på fem minuter med tanke på vilken fart jag hade. En 40 minuterslektion fick jag lyckligtvis. Nu måste jag ringa min pappa och be om ursäkt.  

Idag fick jag ett sms från IQ-svar om att jag hade ett nytt meddelande som väntade. Jag klickade bort smset och tänkte att det väl med största sannolikhet var något pucko (läs: min mamma) som lämnat ett meddelande som låter ungefär såhär: *pssschhhbnrukjfk, KLICK*. Hur många gånger har jag inte ringt 222 för att höra det där bruset i telefonen och sedan stå där 50 miljarder kronor fattigare (alla vet att det kostar så mycket att ringa röstbrevlådan) men inte ett dugg gladare. Så därför tänkte jag denna gång som så många gånger tidigare totalt strunta i meddelandet. Men sen tog ändå min nyfikenhet över och jag ringde, och tur var väl det för det var trafikskolan som försökt få tag på mig. Jag hade lyckats missa min tid (hej då 600 kronor!) och nu ville de att jag skulle ringa. Så ringde gjorde jag (efter att jag ringt min pappa och väldigt upprört berättat att jag missat min tid, som om det vore hans fel) och förklarade stressat att jag kunde vara där om fem minuter om de bara kunde vänta. Jag kastade mig på tunnelbanan och när jag kastat mig av den vid rätt station rusade jag hela vägen till körskolan. Jag lovar att jag faktiskt kom dit på fem minuter med tanke på vilken fart jag hade. En 40 minuterslektion fick jag lyckligtvis. Nu måste jag ringa min pappa och be om ursäkt.