Vi är tydligen allmänt bra på att kramas i Sverige. Enligt Aftonbladet är moderater och stadsbor bäst på att kramas.

Men det tror inte Marita Ulvskog för Socialdemokraterna på. "Våra kramar är rejäla och varma, inte sådär sladdrigt mjuka så man knappt känner dem."

Intressant att man skulle vara olika bra på att kramas beroende på vilken politiskt synvinkel man har.

Idag på bussen såg jag ett barn, som till en början såg ganska gulligt ut. Tills han tog av sig mössan och avslöjade sina ögonbryn.
Ett tips till småbarnsföräldrar, låt inte era barns ögonbryn växa ihop i mitten av pannan samt anta en något toppig form. Det spelar ingen roll att barn är söta i sig, med sådana där ögonbryn ser de lätt ut att vara en avlägsen släkting till fan själv.

men det gör jag!!
Min fotboll drar igång igen på måndag!!!!
Det krävs sådär fult många utropstecken ifall någon undrade.

Läst i dagens sms-insändare i Metro

Har varit så olycklig, K. Men jag förstår dig. Du har haft stort tålamod med mig. Vill du gå ut med mig någon gång bara för att prata lite grann? Älskar dig!
/P

Snälla K och P, pröva att lyfta luren istället. Jag är så less på att läsa om er.
/Suck

Uppenbarligen har P och K pratat ganska mycket med hjälp av Metro.

För några dagar sedan åkte jag tunnelbana, precis som alla andra veckodagar.
Jag satte mig snett mittemot en kvinna som jag snart observerade hade en katt i en tygbur. Jag tänkte inte så mycket på det utan gick snabbt vidare med livet. En annan kvinna satte sig mittemot mig, alltså bredvid kvinnan med katten. Då hon plötsligt hörde ett litet jamande tittade hon sig omkring och försökte lokalisera ljudet, hon vände sig till kvinnan bredvid och frågade om det var hennes katt. Hon fick ett ja till svar. Denna främmande kvinna böjde sig då ner till katten och började supergulla med den genom buren. Prata hur mycket barnspråk som helst "heeeeeeeeeeeej katten! Är det fösta gåången du åkej tunnelbana? åå så schpännande! jaaa, aaa gulligullgull, vem är världens sötaste katt?".
Hon höll på så ganska länge, jag såg att till och med ägaren till katten började bli ganska förskräckt. Jag hade lust att smälla till henne, ruska om henne och säga till henne att ta sig samman. Hon skämmde ju ut sig!
Men det gjorde jag självklart inte, istället stoppade jag iPoden i örat, satte på hög volym och tittade bort för att slippa se eländet.

När jag kom hem idag var det första jag gjorde att gå in i vardagsrummet. Då jag kom in och sträckte mig över bordet såg jag plötsligt att ett av ljusen stod och brann. Jag hade tänt det ljuset igår, det hade uppenbarligen brunnit hela natten och under tiden jag var i skolan. Det var ganska klumpigt av mig. Det är inte värt att säga någonting till mamma, hon kommer få panik, trots att jag nu släckt ljuset´.

Jag tror jag ska sätta sådana där klistermärken på dörren där det står "du har väl inte glömt att släcka ljusen?". Någon som vill sponsra?

Idag är det exakt en månad kvar till julafton!

Tänkte bara meddela att min briljanta plan inte var så briljant när allt kom omkring. Jag erkänner att den kanske inte var vattentät och det fick jag även bevis för. Jag har nu behövt pröjsa för ett nytt kontantkort plus att jag fick en utläggning av mamma om hur jag måste hålla bättre koll på min ekonomi.
Ganska svårt att göra det när det inte finns någon ekonomi att hålla koll på.

Okej, det råder panik på mitt bankkonto. Det enda som finns sparat på detta konto är nämligen damm, jag är pank, broke, utfattig. Som om det inte är jobbigt nog att inte ha några pengar så är det även julafton om en månad och en dag. Jag tror jag ska göra som när jag var liten, jag ska rita teckningar åt alla medlemmar i min familj. Jag ska säga att jag är trött på att julen blivit så materialistisk och i min kamp mot detta har jag valt att inte köpa några julklappar i år. Däremot kan jag ta emot mina egna när de nu redan har köpt dem.

Jag måste även köpa ett kontantkort, men jag har en plan angående detta. Min mor och far kommer hem snart, jag ska då sitta snällt och studera, det ser väldigt bra ut nämligen. När de sedan ska ner och handla tänker jag följa med, för att vara hjälpsam, väl nere ska jag blinka lite snällt med ögonen och fråga om inte de kan tänka sig att betala mitt kontantkort... bara den här gången, snääääälla?

Jag är ett hemskt barn, men detta är nödvändigt ifall de inte vill ha teckningar i julklapp.

Idag på bussen hem hamnade jag mittemot två killar i 17 års åldern. De satt och snackade en lång stund med en tjej som de inte verkade ha träffat på ett tag. Jag tyckte det lät som om de tyckte ganska bra om varandra men så fort tjejen gick av utbrast den ena killen
"Fy fan vad jag har svårt för henne!"
Den andre killen frågade då varför varpå han fick svaret
"jag vet inte".
De lämnade ämnet och fortsatte att prata om en massa andra saker. Efter ungefär fem minuter säger plötsligt den första killen
 "Jo, nu vet jag varför jag stör mig på henne! I sjuan eller åttan när jag var tillsammans med Michaela så sa hon till Michaela att jag stötte på henne under våra franskalektioner! Jag blev så jävla lack, hon är typ den sista människan på jorden jag kan tänka mig att vara tillsammans med. Shit vad arg jag blev! Jag hade lust att slå till henne och skrika hållkäften jävla mytto -och i en lite lägre viskning- hora!"

Hm, jag vet inte, det där hände ju för ungefär fem år sen. Är det inte dags att släppa det nu?