Sådär såg det ut igår på min datorskärm. Då pappa satt vid datorn så flippade den plötsligt 90 grader. Bara sådär enligt pappa. Genom att pappa kom åt en knapp enligt mig. Efter mycket pyssel fick tillslut kusin min ordning på det hela. Men under processens gång så fick vi sitta med huvudena vridna i en mycket obekväm vinkel för att kunna se vad vi höll på med. Pappor alltså, de borde inte få sitta vid såna här högtekniska grejer.

Igår kom bussen inrullandes på station vilket resulterade i att jag sprang jag över vägen och höll på att bli överkörd av en bil. Nä rjag andfådd kom på bussen tittade chauffören på mig och sa på bruten svenska "Det är farligt att springa efter bussar! Kom ihåg det! Och pojkar! Bussar och Pojkar, det ska man inte springa efter!".

Han har kanske rätt.  

Rebecca (i glad hurtig ton) : Alltså, ibland efter att man kollat på flera avsnitt av The Hills, känner man sig inte lite extra glamourös då? Typ som att man vill gå och måla naglarna eller nåt? Eller vad säger du Lisa? 

-tystnad-

I veckan fick jag ett sprillans nytt bankkort på posten eftersom mitt förra gått ut. Det här var mörkblått och glittrade. Hur vuxen är inte jag!

I fredags kväll åkte jag buss genom områden som jag inte är så bekant med. Det var väldigt mörkt ute och jag hade ingen aning om var jag var förrän jag plötsligt såg skolan som jag vet att stationen jag skulle gå av på låg framför. Jag plingade då och gick efter ett tag och ställde mig vid dörrarna, bussen stannade men inga dörrar öppnades. Jag väntade tålmodigt i några sekunder då bussen plötsligt började åka igen, jag kollade backspegeln och såg att busschaufförsjäveln pratade i mobiltelefon, "jaha, jävligt uppmärksamt av honom" tänkte jag och ropade "Ursäkta". Då han inte stannade ropade jag en gång till och en gång till utan att han svarade. Plötsligt ryter han till "ja men vi är ju inte framme ännu!!" Tydligen var det ett rödljus tio meter före busstation och det var detta han hade stannat framför. Folket på bussen garvade och en kvinna sa på engelska till sin kompis "haha, she's yelling 'let me off, let me off'f". Idiotbrud, men hon såg ut som en jäkla häxa så jag tyckte synd om henne i stället. Jag mumlade förlåt till chaufförren och klev av och gick sedan över till andra sidan för att ta en anslutningsbuss. Självklart, SJÄLVKLART, så är det samma chaufför som nu kör den här bussen tillbaka. Jag kolla ner i marken och höjde busskortet i huvudhöjd för att täcka mitt ansikte så att han inte skulle känna igen mig. Sen satte jag mig och förbannade mig själv och min oturt i ett hörn tills jag kom fram till min desitnation.   

På senaste tiden har det inte hänt mig något  som varit särskilt roligt. Förutom igår då det ringde en hyperaktiv skånsk com-hem- försäljare. Alla vet ju att skånska är den roligaste dialekten.

Idag var jag och Malin på gymmet. Jag gillar att säga det sådär i bestämd form, gymmet. Bara sådär liksom, som om jag alltid går dit och som om alla vet precis vilket vi var på. Där var vi i alla fall länge och pumpa biceps med de andra biffarna, jag såg hur imponerade alla runt om var när vi bara ökade viktmotståndet och inte alls verkade tycka det var jobbigt. Klart att det kändes lite, jag menar lyfta 90 kg i bänkpress kräver ju lite styrka men man är ju ingen mes. Jag kommer nog inte ens ha träningsvärk imorgon.

Igår var jag en riktig pensionär, jag kände mig som Agda 82 år arg, bitter kärring. Stockholms fantastiska bussbolag SL gav mig nämligen en hemsk måndagsmorgon. Jag var så arg och bitter när jag tillslut klev på bussen att jag tänkte att idag skulle bli den dagen då jag faktiskt skrev ett hatbrev till SL, och så blev det. Det är förvånande hur lätt det går att skriva mycket när det enda man skriver är rent hatiskt. Jag skickade i alla fall in brevet med en underbar känsla i hela kroppen efteråt. Om det känns så här bra varje gång så ska jag nog börja hata lite mer.   

Igår kväll såg jag en aspackad och mycket pratglad Ingvar Oldsberg omkringlullandes på Östermalms torg. Personligen pratade jag inte med honom men en av de människor jag umgicks med under kvällen ringde sin pappa och räckte över luren till herr Oldsberg som sa "På fem poäng, vart är vi på väg?". Hysteriskt roligt, jag blev nästan lite bitter över att jag inte kom på det först.

Då jag gick upp och ut ur mitt rum imorse fick jag syn på en lapp som hängde på min dörr fastnålad ovanför min skjorta som hängde på en galge på dörrhandtaget:
Ellinor!
Snälla häng in mig tillsammans med kompisarna i din garderob.
Tack!
/Blusen

Min pappa är bra rolig han...

Det ligger ett krossat rått ägg på marken då man svänger in till mitt område. Det har legat där ganska länge nu, en vecka ungefär, och varje gång jag går förbi det så undrar jag två saker:
1. Hur har ett hönsägg hamnat här?
2. Vem ska plocka upp det?

Dessa två frågor håller på att göra mig kocko.

Mycket av det lite lustiga jag upplever i min vardag sker på bussen (om detta faktum är något positivt eller negativt tänker jag inte ta ställning till). Idag t ex tjuvlyssnade jag på två vuxna människor - en man och en kvinna som satt bakom mig. Under diskussionens gång kom jag fram till att dessa två människor jobbade på samma arbete men egentligen inte kände varandra särskilt väl, dock tillräckligt väl för att behöva utbyta fler ord än "hej". Jag lyssnade med viss skadeglädje blandad med medlidande på dessa två människor stapplande försök att komma på lite att säga för att undvika pinsam tystnad med fraser som:
"så skönt det var med julledighet"
"ja verkligen, fast jag tyckte att jag jobbade undan så mycket innan jul så var hela inkorgen full när jag kom igår, blir alltid så"
"ja verkligen, hehe"
 "mm.. hehe" 
-pinsam tystnad-
"hade du en bra jul förresten?"
"jo absolut, jätteskön"
-pinsam tystnad-

Sedan hamnade bussen i kö vilket faktiskt gjorde att mitt medlidande för de två människor vann över min skadeglädje då jag hörde de säga:
"oj, det var en ordentlig kö... Vi kommer nog bli sittande här länge"
"jaa.. oj då hehehe...."
-pinsam tystnad-

Det var nästan så jag tyckte det var pinsamt.

Det visade sig att igår var dagen innan röd dag. Himla trevligt, det innebar att jag fick sluta mycket tidigare. Himla trevligt. Himlans himla trevligt.