Igårkväll lade jag min bokrescension som jag hade i franskaläxa på matbordet med en lapp till mamma där jag bad henne läsa den och kolla att allt  jag skrivit stämde. Imorse när jag kom upp hade jag fått ett svar på lappen:
"läste den, jättebra skrivet, vad handlar den om? Puss pappa"
Han är som sagt en riktig lustigkurre den där...

Idag satte sig en pojke i sjuårsåldern bredvid mig på bussen. Jag var helt inne i min bok och märkte knappt att han satt bredvid mig förrän jag plötsligt kände hans huvud mot min axel. På det sättet låg han sedan och sov hela vägen till slutstationen då han vaknade, tittade sig lite förvirrat omkring och sedan gick av bussen. Han var så söt när han sov att jag fick hindra mig själv från att klappa honom lite på huvudet.

Häromdagen sa jag till mina goda vänner att jag ansåg att vi hade blivit lite av ett gift gammalt par (som lever i polygami dåra) eftersom vi i princip inte gör så mycket längre. Så i morse fick jag ett sms med frågan om vi skulle gå på bio ikväll (följt av frågan "är det överambitiöst?"). Jag tyckte det var en mycket bra idé, så nu ska jag på bio, på en onsdag! Håll i hatten, här var det vardagsäventyr på gång!

Idag var jag och Malin på gymmet. Jag gillar att säga det sådär i bestämd form, gymmet. Bara sådär liksom, som om jag alltid går dit och som om alla vet precis vilket vi var på. Där var vi i alla fall länge och pumpa biceps med de andra biffarna, jag såg hur imponerade alla runt om var när vi bara ökade viktmotståndet och inte alls verkade tycka det var jobbigt. Klart att det kändes lite, jag menar lyfta 90 kg i bänkpress kräver ju lite styrka men man är ju ingen mes. Jag kommer nog inte ens ha träningsvärk imorgon.

Okej, jag har ett erkännande. Egentligen är jag rädd att vissa galna fanatiker kommer hoppa på mig efter att jag sagt detta men jag känner att jag måste lätta mitt hjärta i alla fall. Jag är på slutspurten av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor just nu  och jag måste säga att jag är... lite besviken. Boken är bra, det är den verkligen men alla som rekommenderade boken för mig använde fraser som "den bästa bok jag någonsin läst" "herregud!! Har du inte läst den?! Det MÅSTE du göra!!" "ååh jag kunde absolut inte lägg ifrån mig den!" 
Min känsla är mer "mmm, det här är en bra bok, spännande jag undrar hur den slutar, vad blir det till middag idag?".
Gud, är jag onormal?

Igår var jag en riktig pensionär, jag kände mig som Agda 82 år arg, bitter kärring. Stockholms fantastiska bussbolag SL gav mig nämligen en hemsk måndagsmorgon. Jag var så arg och bitter när jag tillslut klev på bussen att jag tänkte att idag skulle bli den dagen då jag faktiskt skrev ett hatbrev till SL, och så blev det. Det är förvånande hur lätt det går att skriva mycket när det enda man skriver är rent hatiskt. Jag skickade i alla fall in brevet med en underbar känsla i hela kroppen efteråt. Om det känns så här bra varje gång så ska jag nog börja hata lite mer.   

Igår kväll såg jag en aspackad och mycket pratglad Ingvar Oldsberg omkringlullandes på Östermalms torg. Personligen pratade jag inte med honom men en av de människor jag umgicks med under kvällen ringde sin pappa och räckte över luren till herr Oldsberg som sa "På fem poäng, vart är vi på väg?". Hysteriskt roligt, jag blev nästan lite bitter över att jag inte kom på det först.

...ägget ligger fortfarande kvar...

Då jag gick upp och ut ur mitt rum imorse fick jag syn på en lapp som hängde på min dörr fastnålad ovanför min skjorta som hängde på en galge på dörrhandtaget:
Ellinor!
Snälla häng in mig tillsammans med kompisarna i din garderob.
Tack!
/Blusen

Min pappa är bra rolig han...

Idag gick jag av bussen två stationer för tidigt och insåg det inte förräns jag stod utanför och undrade vad i helvete jag gjorde där. Det är då man inser att man kanske fått för lite sömn senaste tiden.

Idag var jag på körlektion för första gången. Jag kom dit alldeles för tidigt och stod och väntade som en idiot medan jag hörde hur alla lärarna fikade i rummet bredvid och receptionisten stökade omkring bakom disken precis framför mig. Jag kände mig extremt dum och smsade Rebecca och bad henne ringa mig för att jag skulle framstå som en mycket viktigt, omtyckt och populär människa som inte alls tyckte att situationen var jobbig. Jag och Rebecca hade träffats precis innan och hade därför ingenting att prata om egentligen, därför fick hon berätta om hela sin dag trots att jag i princip redan hört om den, men nu fick hon gå in på smådetaljer som vad hon åt till lunch. Seda kom min lärare ut och jag sa snabbt till Rebecca att jag var tvungen att gå för nu hade jag bättre saker för mig. Puh, det där gjorde jag snyggt.