Häromdagen sa jag till mina goda vänner att jag ansåg att vi hade blivit lite av ett gift gammalt par (som lever i polygami dåra) eftersom vi i princip inte gör så mycket längre. Så i morse fick jag ett sms med frågan om vi skulle gå på bio ikväll (följt av frågan "är det överambitiöst?"). Jag tyckte det var en mycket bra idé, så nu ska jag på bio, på en onsdag! Håll i hatten, här var det vardagsäventyr på gång!

Idag gick jag av bussen två stationer för tidigt och insåg det inte förräns jag stod utanför och undrade vad i helvete jag gjorde där. Det är då man inser att man kanske fått för lite sömn senaste tiden.

Idag var jag på körlektion för första gången. Jag kom dit alldeles för tidigt och stod och väntade som en idiot medan jag hörde hur alla lärarna fikade i rummet bredvid och receptionisten stökade omkring bakom disken precis framför mig. Jag kände mig extremt dum och smsade Rebecca och bad henne ringa mig för att jag skulle framstå som en mycket viktigt, omtyckt och populär människa som inte alls tyckte att situationen var jobbig. Jag och Rebecca hade träffats precis innan och hade därför ingenting att prata om egentligen, därför fick hon berätta om hela sin dag trots att jag i princip redan hört om den, men nu fick hon gå in på smådetaljer som vad hon åt till lunch. Seda kom min lärare ut och jag sa snabbt till Rebecca att jag var tvungen att gå för nu hade jag bättre saker för mig. Puh, det där gjorde jag snyggt.

Idag hade jag min sista naturkunskaps- och datorkunskapslektion någonsin!
Allihopa ta i hand så dansar vi ringdans i ett enda stort glädjerus!!!
Eller så dansar jag nu till sängen i ett enda stort glädjerus och sover.
Ja så får det bli.

Idag kan nog hitills klassas som den tråkigaste lördagen i hela mitt liv. Det mest spännande som hänt mig idag var att jag åt ägg till frukost.

Idag kan nog hitills klassas som den tråkigaste lördagen i hela mitt liv. Det mest spännande som hänt mig idag var att jag åt ägg till frukost.

Jag ska jobba idag, därför sitter jag här halv åtta på morgonen och kollar busstiderna. Om 20 minuter går min buss och jag är klar nu vilket innebär att jag hade kunnat sova ungefär 20 minuter längre. Det är en ganska bitter tanke så jag väljer att inte tänka den något mer. Det är 13 minusgrader ute, det är så kallt att alla arbetsplatser egentligen borde ha stängt idag med risk för att deras anställda fryser ihjäl på väg till jobbet. Men så tänker de inte, de där arbetsgivarna, naturligt urval kallas det - starkast överlever.
Halv åtta på morgonen är jag inte stark.

Jaha, så var det igår nyårsafton och då alla mina bilder var sämre än sämst från denna tillställning så tänker jag inte lägga upp några. Men kvällen var ett enda stort tut i luren, håll i hatten och jisses amalia nu blommar asfalten.
Gott nytt år så att säga. 

Man stöter på väldigt mycket folk ute en kväll som nyårsafton, igår hamnade vi på samma buss som ett antalt översminkade 94:or som alla satt och drack direkt ur en bag in box samtidigt som de sjöng "vi är snyggast på bussen". Det var en... deprimerande syn. Mina godhjärtade vänner hade kommit på idén att köpa godis som vi la i lite småpåsar med snöre runt och sedan delade ut till alla stackars nyårsarbetande busschaufförer och tunnelbaneförare som var tvugna att köra runt dessa bag in box-pimplande 94:or och andra ocharmiga karaktärer. De blev glada tror jag, eller så trodde de att det var gift i godiset och brände påsarna när vi gått. Inte vet jag, jag tyckte det var trevligt i alla fall.  

Idag har jag jobbat. Det var den tråkigaste dagen i hela mitt liv, under en liten rast jag tog satt jag faktiskt och skrev på en post-it lapp "no play, no fun makes Ellinor go..." Förstår nu hur tråkigt jag hade det då?

Idag, på bussen, träffade jag och mina vänner på en av de bittraste, otrevligaste tanterna jag någonsin mött. Hon sa b la saker som att vi kanske aldrig skulle komma att bli gamla och ja se, det här är dagens ungdom.
Vi sa precis vad vi tyckte om henne, att hon var en bitter gammal tant som inte behövde vara otrevlig mot folk som hon aldrig tidigare träffat. Precis så sa vi faktiskt. Och det är sant.
Sen tänkte vi kasta ut hennes rullator genom dörrarna vid lämplig station då hon inte såg. Men vi kände att det kanske var att gå ett steg för långt.  

Jag skickade en bild på mitt hus med all snö till min franska utbytesstudent.  Det hade snöat hos henne i Paris igår sa hon nämligen, ett par snöflingor. Då var jag tvungen att bräcka henne, yepp det har snöat här också sa jag och klickade på "skicka bild". Min bild tog lätt hennes mjäkiga tio flingor. Hon tyckte det såg ut att vara så mycket snö att hon var tvungen att fråga om vi kunde gå i skolan, jag tyckte hon var söt som inte upplever en ordentlig vinter så ofta.

Idag gick jag på en promenad med min mor och far i det vackra vintersverige och jag hade passat på att ta med mig min analoga systemkamera för att fota lite till min fotouppgift i skolan. Vi promenerade och promenerade och jag fotade och fotade. Jag tog bilder som jag egentligen tyckte var sådär plus att jag tog en bild på mamma och pappa fjortis-posandes. Efter att vi gått ytterligare en bild såg jag det plöstligt, det jag skulle fota. Det var verkligen THE picture, bilden med stort b, plus i kanten och ett halleluja-moment. För att lyckas fota så som jag ville var jag tvungen att klättra upp på ett mindre berg med ett ganska tjockt lager is ovanpå. Så pappa hjälpte mig upp genom att hålla i sig i ett träd samtidigt som han höll mig upprätt för att kunna ta bilden. Tillslut hade jag alla inställningar färdiga och glädjen spred sig i kroppen då jag långsamt tryckte ner slutaren och väntade på att få höra det härliga klickande ljudet.
Men det kom aldrig.

För filmen var slut.

Den jävla filmen var slut.

Jag svor och förbannade den dagen kameran kom till, förbannade min fotolärare, förbannade kameran, förbannade mamma och pappa, förbannade världen och mumlade saker om digitalt.

Jävla kamera.