Jag såg så som i himmelen igår. Jag hade hört massor om hur bra den skulle vara så jag tänkte att när den nu går på tv så får jag ju ta och titta.

Filmen handlar om Daniel som jobbar som en framgångsrik dirigent runt om i hela världen. Han bestämmer sig efter ett tag för att trappa ner ordentligt. Han åker då hem till sin barndomsby i Norrland som han inte sett på 25 år. Där får han förfrågan om att titta på byns kyrkör och ge råd. Detta blir sedan hans nya "jobb".

Jag tyckte den var lite av en besvikelse. Visst hade den väl sina stunder som man tyckte kunde vara lite roliga eller där man verkligen höll med om något som någon av karaktärerna sa.

Men för mig så var det för extremt. Det var en sån stor hop av störda och allmännt udda människor att det inte kändes realistiskt. Den var väldigt mörk och det kan ju hända att jag såg den på fel dag, men just igår tyckte jag att den kändes alldeles för mörk.

Självklart var inte filmen en total flopp. Jag vet att det finns väldigt många männsikor som tycker att den här är jättebra, och jag tycker  inte det är konstigt. Men jag personligen tyckte inte att den var någon tiopoängare. Förutom när Helen Sjöholm sjunger, då blev jag faktsikt nästan gråtfärdig.

Jag såg så som i himmelen igår. Jag hade hört massor om hur bra den skulle vara så jag tänkte att när den nu går på tv så får jag ju ta och titta.

Filmen handlar om Daniel som jobbar som en framgångsrik dirigent runt om i hela världen. Han bestämmer sig efter ett tag för att trappa ner ordentligt. Han åker då hem till sin barndomsby i Norrland som han inte sett på 25 år. Där får han förfrågan om att titta på byns kyrkör och ge råd. Detta blir sedan hans nya "jobb".

Jag tyckte den var lite av en besvikelse. Visst hade den väl sina stunder som man tyckte kunde vara lite roliga eller där man verkligen höll med om något som någon av karaktärerna sa.

Men för mig så var det för extremt. Det var en sån stor hop av störda och allmännt udda människor att det inte kändes realistiskt. Den var väldigt mörk och det kan ju hända att jag såg den på fel dag, men just igår tyckte jag att den kändes alldeles för mörk.

Självklart var inte filmen en total flopp. Jag vet att det finns väldigt många männsikor som tycker att den här är jättebra, och jag tycker  inte det är konstigt. Men jag personligen tyckte inte att den var någon tiopoängare. Förutom när Helen Sjöholm sjunger, då blev jag faktsikt nästan gråtfärdig.