Idag skedde det, idag var vi ute och vände upp och ner på stan, så som utlovat. Riktigt bra gick det också, vi kände oss precis som tioåriga små pojkar, vi fick till och med tips av små sjuåriga pojkar som hade rast i skolan och såg oss åka. Så vi hängde liksom lite med folk i rätt ålder kan man säga. Vi lyckades släpa med oss Lovisa ut också som tog små åkturer och framförallt var väldigt aktiv med kameran för att vara beredd ifall vi ramlade. Vill bara påpeka att ryggsäcken jag har på mig inte beror på att jag vill sätta mig in i skejtarstilen, jag hade en egen kamera där i som var lite svår att åka med i handen. För att fortsätta på temat ålderskris gick vi sedan hem till mig för att käka mellanmål och titta på Simpsons. Lisa ringde och frågade om vi verkligen inte hade viktigare saker för oss, vad kan vara viktigare än detta undrade vi. Skola tyckte Lisa, både jag och Johanna kom på att hon kanske kunde ha rätt och efter att ha kollat på Family Guy rullade Johanna hem. 

Killkill i maggropen, nu stänger jag dagboken! 

Jag övningskörde i fredags. Jag började riktigt bra, körde i nästan en timme utan ett enda motorstopp eller några andra större komplikationer. Pappa bestämde sig för att jag skulle ut och köra lite på den stora vägen och bad mig köra fram till rödljuset för att komma ut ur industriområdet vi körde i. Jag körde fram, stannade, tittade i backspegeln och såg en röd bil rulla upp bakom mig, tittade på rödljuset, såg det slå om till gult och insåg plötsligt att jag stod i en uppförsbacke. Jag påpekade för pappa med panik i rösten att jag inte kunde starta i en uppförsbacke, om jag släppte bromsen nu skulle jag ju rulla in i den röda bilen bakom. Pappa förklarade lungt att det enda jag behövde göra var att släppa bromsen, snabbt flytta över foten till gasen och möta kopplingen med gasen och som vanligt smyyyyyga igång bilen. Jag gjorde som han sa och släppte bromsen, och fick hjärtstillestånd då jag kände bilen börja rulla bakåt och tryckte gasen i botten utan att släppa kopplingen. Däcken skrek, jag skrek, pappa skrek och mannen bakom oss skrek (troligen). Pappa drog i handbromsen och sa "okej, på söndag övar vi start och stopp i backe." "mmmhhmmm" svarade jag och tyckte otroligt synd om mig själv.

Så har man då fyllt ett år äldre, klokare och mognare. 33 år kvar till 50 och 48 år kvar till pension. Jag börjar få lite åldersnoja, därför ska jag i veckan införskaffa en skateboard tillsammans med min tre månader äldre vän Johanna och sedan ska vi ut och vända upp och ner på stan på våra brädor i ren mellanstadie-anda.

Inför min födelsedag imorgon då jag fyller 17 år har min vänner tydligen blivit lite lätt oroliga. Alla andra år då min födelsedag börjat närma sig har jag nämligen börjat påpeka detta i början av augusti för att de ska komma ihåg att jag fyller år. Men alla andra år har även mina vänner blivit väldigt irriterade på mig just pga mitt tjat om min kommande födelsedag, så i år hade jag bestämt mig för att jag inte skulle tjata så mycket om det faktum att jag fyller år imorgon. Då har de plötsligt fått för sig att det är något fel på mig och att jag är lätt deprimerad eller något och att det hela går ut över min kommande födelsedag. Så är inte fallet, jag hade helt enkelt bara bestämt mig för att min födelsedag (som inträffar imorgon) inte skulle behöva gå dem på nerverna så att de kan vara glada över att jag fyller år imorgon och gratta mig istället för att vara lättade över att det nu är ett år kvar till min nästa födelsedag och en månads tjat. Förresten tycker jag att jag har tagit igen mitt tjatande nu, hur många gånger har jag inte sagt att jag fyller år nu i det här inlägget? 10 gånger.

Jag lägger upp en sådan här unik höstbild som ser likadan ut som alla andras. Bara för att jag har en liksom.

Då jag kom in i datorrummet idag var det första som nådde mina öron ett mycket tydligt tickande ljud. Jag blev på en sekund helt övertygad om att någon placerat ut en bomb i rummet och i ren panik började jag leta efter bomben för att klippa av den röda kabeln eller hur det nu är de gör i filmerna. Rätt imponerad av min hörsel fann jag snart källan till ljudet, längs in i en garderob. Bomben var en väggklocka som mamma råkade dra upp idag när hon städade. Det blev alltså ingen Mission impossible-inspierad lösning på dramat. Kanske var bäst så för min överlevnad.

Jag tog just en kort liten paus från mitt studerande och gick ut till mamma i trädgården och gissa vad jag fann? Vår björnbäskbuske full med mogna bär! Så jag sprang runt i höstsolen och åt bär direkt från busken och kände mig som ett riktigt litet skogsbarn född och uppvuxen i en liten glänta långt bort från all civilsation. Det gick nästan helt att leva mig in i denna fantasi om jag ignorerade ljuden från bilvägen precis nedanför.  

Både mamma och jag trängs just nu i vårt lilla datorrum, jag framför datorn och mamma framför skrivbordet och för en liten stund sedan skedde en liten lustig händelse.
Mamma: Inte har väl pappa satt på kaffe va?
Jag: Troligen inte.
Mamma: Nej, jag trodde väl inte det heller.
Mamma återgår till arbetet igen och efter någon minut lyfter hon ner telefonluren från väggen och slår ett nummer varpå jag plöstligt hör pappas mobil ringa i hallen och pappa som rusar upp ur fotöljen för att svara troligen tänkandes vem som ringer vid den här tiden.
Pappa (från hallen): Hallå?!
Mamma: Ja hejsan, lite kaffe skulle vara gott.
Pappa: Ringer du från datorrummet? Du är ju lustig du.
Mamma: Visst är jag? Men sätter du på lite älskling?
Mamma lägger på telefonen. 3 minuter senare ringer telefonen igen. Mamma svarar.
Mamma: Det är pappa, han undrar om du också vill ha.

Till detta bör tilläggas att vi bor i en enplansvilla på 130 kvadratmeter, alltså inget palats där interntelefoner är nödvändiga.

Kom just på att jag för ett antal månader sedan lånade ut mitt spel till Rebecca när hon var hemma från skolan. Jaha... this sucks.

Jag har börjat ladda nu inför den stora releasen av det vi alla väntat på. 2009 händer det, då mina damer och herrar släpps den efterlängtade, länga saknade, fantastiska The sims 3! Jag har inte spelat mitt the sims 2 spel på snart ett år, men nu blev jag så spelsugen att ikväll tror jag banne mig att det är dags att öppna den dammiga lilla boxen igen. Så jag kommer vara fysiskt närvarande men djupt inne i the sims värld mentalt ett par timmar framöver. Åh så kul jag ska ha!

Jag fick en boll i ansiktet under min målvaktsuppvärmning igår. Det ledde till att jag började blöda näsblod och fick spela match med en stor bomullstuss i näsan. Jag har aldrig kännt mig så sexig som då. Inte ens när man åker från tandläkaren med bedövning ända upp till näsan och dregel rinnande nedför hakan kan toppa den känsla av sensualitet jag hade igår.   

Jag är ledig idag. Dvs helt fri från att behöva beträda skolbyggnanden. No school for me today. Göra vad jag vill. Inga måsten. Avundsjuk? 
Att jag ska plugga naturkunskap nu beror endast på att jag tycker det är så himla kul och inte alls för att vi måste lämna in en rapport som jag totalt glömt bort! 

Jag var på Ikea med min ömma moder idag och gissa vad? Möbelvaruhuset har satt ut sina julgrejer.  Jojominsann, snacka om att leva efter konceptet "vara ute i god tid".

Designen på denna blogg är endast temporär. Den är alltså inte till för långvarigt bruk.