Yes. Jag fick tag på en biljett (det betyder inte att jag och SJ är vänner igen), Stina fick tag på en till ett senare tåg. Så nu måste jag åka ensam. Jag fasar för vilken karaktär som kommer hamna i sätet bredvid mig.
Affärsmannen: Mannen (eller kvinnan för all del) som sitter uppkopplad med sin jävla dator, sin bluetooth örsnäcka och telefonen ringer ideligen. Nej jag klarar inte av dem, "HALLÅ!! DET SITTER ANDRA MÄNNISKOR HÄR!! VI ÄR OINTRESSERADE AV DITT MÖTE MED BENGTSSON IMORGON!!! JAG KAN VERKLIGEN INTE BRY MIG MINDRE!!!" Inte att jag någonsin skulle skrika så, men ibland har jag verkligen lust.
Tjockisen: Förlåt mig, men jag tycker verkligen inte om när det kommer på en kvinna eller man som tar upp mer än sitt eget säte...
Smygtittaren: Jo, nog märker jag er allt. Det är ni som sitter och liksom sneglar lite på vad den andre läser, vad den skriver, vad den tittar på. Minsta lilla handröresle förföljs. Här är mit tips, håll dig till dig eget, köp en egen tidning, eller fråga om du kanske kan få läsa i min när jag är klar. Jag kommer självklart säga nej, bara för att vara jävlig, men fråga kan man ju alltid.
Barnet: Huuuu! Hur mycket jag än tycker om barn så finns det gränser. Och när de sitter bredvid mig på en tre timmars lång tågresa, då är den gränsen nådd sen länge sen. Även om jag kanske ler lite snällt mot barnet och mot barnets mamma på andra sidan gången så ska föräldern inte få några förhoppningar. Får du inte din unge att sitta still och hålla käft snart så kommer jag mycket diskret att gömma undan favoritleksaken och hålla ungen sysselsatt med ett sökande som kommer att vara resten av resan.
Snackaren:
"Jaha, vart ska du resa då??"
"Lund"
"Jaså till Lund och vad ska du göra där då?? Ska du hälsa på någon?"
"mmm..."
Sorry, även om jag vet att ni bara vill konversera som vanligt folk så tänker jag inte vara tillmötesgående. Jag känner inte er, ni känner inte mig, varför påtvinga oss en relation som inte kommer hålla längre än tills tåget stannar?
Ja.. det där är ungefär de jag inte vill sitta bredvid... Vilket innebär att jag i princip vill sitta själv... Självklart anser jag mig själv vara den ultimata sätesgrannen. Vem vill inte ha mig bredvid sig på en resa på flera timmar?
Yes. Jag fick tag på en biljett (det betyder inte att jag och SJ är vänner igen), Stina fick tag på en till ett senare tåg. Så nu måste jag åka ensam. Jag fasar för vilken karaktär som kommer hamna i sätet bredvid mig.
Affärsmannen: Mannen (eller kvinnan för all del) som sitter uppkopplad med sin jävla dator, sin bluetooth örsnäcka och telefonen ringer ideligen. Nej jag klarar inte av dem, "HALLÅ!! DET SITTER ANDRA MÄNNISKOR HÄR!! VI ÄR OINTRESSERADE AV DITT MÖTE MED BENGTSSON IMORGON!!! JAG KAN VERKLIGEN INTE BRY MIG MINDRE!!!" Inte att jag någonsin skulle skrika så, men ibland har jag verkligen lust.
Tjockisen: Förlåt mig, men jag tycker verkligen inte om när det kommer på en kvinna eller man som tar upp mer än sitt eget säte...
Smygtittaren: Jo, nog märker jag er allt. Det är ni som sitter och liksom sneglar lite på vad den andre läser, vad den skriver, vad den tittar på. Minsta lilla handröresle förföljs. Här är mit tips, håll dig till dig eget, köp en egen tidning, eller fråga om du kanske kan få läsa i min när jag är klar. Jag kommer självklart säga nej, bara för att vara jävlig, men fråga kan man ju alltid.
Barnet: Huuuu! Hur mycket jag än tycker om barn så finns det gränser. Och när de sitter bredvid mig på en tre timmars lång tågresa, då är den gränsen nådd sen länge sen. Även om jag kanske ler lite snällt mot barnet och mot barnets mamma på andra sidan gången så ska föräldern inte få några förhoppningar. Får du inte din unge att sitta still och hålla käft snart så kommer jag mycket diskret att gömma undan favoritleksaken och hålla ungen sysselsatt med ett sökande som kommer att vara resten av resan.
Snackaren:
"Jaha, vart ska du resa då??"
"Lund"
"Jaså till Lund och vad ska du göra där då?? Ska du hälsa på någon?"
"mmm..."
Sorry, även om jag vet att ni bara vill konversera som vanligt folk så tänker jag inte vara tillmötesgående. Jag känner inte er, ni känner inte mig, varför påtvinga oss en relation som inte kommer hålla längre än tills tåget stannar?
Ja.. det där är ungefär de jag inte vill sitta bredvid... Vilket innebär att jag i princip vill sitta själv... Självklart anser jag mig själv vara den ultimata sätesgrannen. Vem vill inte ha mig bredvid sig på en resa på flera timmar?