Jag har alltid varje dag när jag kommit hem från skolan tagit in posten. Denna dag var inget undantag så därför gjorde jag detta även idag. Det första jag ser är min kära hembygds lokaltidning där den stora huvudrubriken är "Rektor räddar replokalen". "Jaha" tänkte jag, "det var en trevlig rektor, fast jag lovar att denne egentligen inte gjort någonting alls utan bara tar åt sig äran. Så skulle säkert vår rektor gjort" och sen skrattade jag lite rått åt mitt skämt.

När jag kommit in genom dörren och tagit av mig ytterkläderna slår jag upp tidningen och vad ser jag? Självklart är det min skolas rektor som "räddat replokalen". Jag är ju tvungen att bläddra till sidan fem där fortsättningen på denna spännande artikel skulle finnas. Och oj, oj, oj! Har inte min skola världens gulligaste lilla rektor? Som räddar ungdomsgårdens replokal (vårt, på dagarna, musikrum) och tycker att hon kan väl jobba över lite om det behövs för det är ju "ett utmärkt sätt att komma i kontakt med elever". Ja, men så snällt och omtänksamt.
"Det ska gå. Vi kommer att kämpa med näbbar och klor för att behålla den här verksamheten."
Ja! Bra rektorn! Bra!
Det är tydligen också rörande att se hur alla som jobbar på skolan är engagerade och vill lösa detta (även om jag kan tänka mig att alla är engagerade. Det är bara att jag inte kan se min rektor vara det i den här frågan). 

Jag tänker inte uttrycka särskilt många fler spydiga åsikter. Men jag måste påpeka att jag är imponerad av hur media kan manipulera och framställa människor i olika slags ljus.
Heja Media!  

(Jag är ledsen om någon tagit illa vid sig vid läsandet av denna artikel. I såfall kan jag bara beklaga och råda er att inte täka så mycket mer på texten)

Jag har alltid varje dag när jag kommit hem från skolan tagit in posten. Denna dag var inget undantag så därför gjorde jag detta även idag. Det första jag ser är min kära hembygds lokaltidning där den stora huvudrubriken är "Rektor räddar replokalen". "Jaha" tänkte jag, "det var en trevlig rektor, fast jag lovar att denne egentligen inte gjort någonting alls utan bara tar åt sig äran. Så skulle säkert vår rektor gjort" och sen skrattade jag lite rått åt mitt skämt.

När jag kommit in genom dörren och tagit av mig ytterkläderna slår jag upp tidningen och vad ser jag? Självklart är det min skolas rektor som "räddat replokalen". Jag är ju tvungen att bläddra till sidan fem där fortsättningen på denna spännande artikel skulle finnas. Och oj, oj, oj! Har inte min skola världens gulligaste lilla rektor? Som räddar ungdomsgårdens replokal (vårt, på dagarna, musikrum) och tycker att hon kan väl jobba över lite om det behövs för det är ju "ett utmärkt sätt att komma i kontakt med elever". Ja, men så snällt och omtänksamt.
"Det ska gå. Vi kommer att kämpa med näbbar och klor för att behålla den här verksamheten."
Ja! Bra rektorn! Bra!
Det är tydligen också rörande att se hur alla som jobbar på skolan är engagerade och vill lösa detta (även om jag kan tänka mig att alla är engagerade. Det är bara att jag inte kan se min rektor vara det i den här frågan). 

Jag tänker inte uttrycka särskilt många fler spydiga åsikter. Men jag måste påpeka att jag är imponerad av hur media kan manipulera och framställa människor i olika slags ljus.
Heja Media!  

(Jag är ledsen om någon tagit illa vid sig vid läsandet av denna artikel. I såfall kan jag bara beklaga och råda er att inte täka så mycket mer på texten)