I fredags kväll åkte jag buss genom områden som jag inte är så bekant med. Det var väldigt mörkt ute och jag hade ingen aning om var jag var förrän jag plötsligt såg skolan som jag vet att stationen jag skulle gå av på låg framför. Jag plingade då och gick efter ett tag och ställde mig vid dörrarna, bussen stannade men inga dörrar öppnades. Jag väntade tålmodigt i några sekunder då bussen plötsligt började åka igen, jag kollade backspegeln och såg att busschaufförsjäveln pratade i mobiltelefon, "jaha, jävligt uppmärksamt av honom" tänkte jag och ropade "Ursäkta". Då han inte stannade ropade jag en gång till och en gång till utan att han svarade. Plötsligt ryter han till "ja men vi är ju inte framme ännu!!" Tydligen var det ett rödljus tio meter före busstation och det var detta han hade stannat framför. Folket på bussen garvade och en kvinna sa på engelska till sin kompis "haha, she's yelling 'let me off, let me off'f". Idiotbrud, men hon såg ut som en jäkla häxa så jag tyckte synd om henne i stället. Jag mumlade förlåt till chaufförren och klev av och gick sedan över till andra sidan för att ta en anslutningsbuss. Självklart, SJÄLVKLART, så är det samma chaufför som nu kör den här bussen tillbaka. Jag kolla ner i marken och höjde busskortet i huvudhöjd för att täcka mitt ansikte så att han inte skulle känna igen mig. Sen satte jag mig och förbannade mig själv och min oturt i ett hörn tills jag kom fram till min desitnation.   

I fredags kväll åkte jag buss genom områden som jag inte är så bekant med. Det var väldigt mörkt ute och jag hade ingen aning om var jag var förrän jag plötsligt såg skolan som jag vet att stationen jag skulle gå av på låg framför. Jag plingade då och gick efter ett tag och ställde mig vid dörrarna, bussen stannade men inga dörrar öppnades. Jag väntade tålmodigt i några sekunder då bussen plötsligt började åka igen, jag kollade backspegeln och såg att busschaufförsjäveln pratade i mobiltelefon, "jaha, jävligt uppmärksamt av honom" tänkte jag och ropade "Ursäkta". Då han inte stannade ropade jag en gång till och en gång till utan att han svarade. Plötsligt ryter han till "ja men vi är ju inte framme ännu!!" Tydligen var det ett rödljus tio meter före busstation och det var detta han hade stannat framför. Folket på bussen garvade och en kvinna sa på engelska till sin kompis "haha, she's yelling 'let me off, let me off'f". Idiotbrud, men hon såg ut som en jäkla häxa så jag tyckte synd om henne i stället. Jag mumlade förlåt till chaufförren och klev av och gick sedan över till andra sidan för att ta en anslutningsbuss. Självklart, SJÄLVKLART, så är det samma chaufför som nu kör den här bussen tillbaka. Jag kolla ner i marken och höjde busskortet i huvudhöjd för att täcka mitt ansikte så att han inte skulle känna igen mig. Sen satte jag mig och förbannade mig själv och min oturt i ett hörn tills jag kom fram till min desitnation.